Två veckor har gått

efter benbrottet. Jag är förvånad över hur bra det går. Det har gått framåt med stormsteg. Men ont gör det emellanåt.
Förra veckan när min man inte var hemma fick svärmor ta hand om vår katt. Det kändes för stökigt att ha henne "springande" runt benen. Nu springer hon ju inte så mycket men det ska ju bytas vatten varje dag. Mat och rensa lådor och massor med pälsterapi. Hon ligger i mitt knä så ofta hon kan när jag sitter framfär Tv:n och på min mage när jag ska sova. Hon är ju "bara" en liten birma men jösses så tung hon blir....
Tack och lov att vi har en bra säng med motor så jag kan höja och sänka den. Det underlättar enormt när jag ska ta mig i och ur sängen.

Nu åker min man  i morgon igen och blir borta hela veckan. Nu får Fia vara hemma. Det blev alldeles för tomt utan henne och ingen att "prata" med. Ja.-just prata.  hon svarar i alla fall på det jag säger.

Ska ta stygnen i morgon och se om jag hittar någon läkare som kan överväga att skriva ut lite mera smärtstillande tabletter. Klarar inte att träna bra utan smärtstillande.
Jag är en riktig tunnis men jag har fått någ av smärta efter alla benbrott och skador jag har haft de sista fyra åren.