det är jag just nu. ARG som ett bi, irriterad, ledsen, less, ont, orörlig. I min enfald trodde jag att det var slut med oturen. Det började gå bra på jobbet. Kände mig inte alltför stressad trots att det varit mycket att göra. Mådde bra efter viktnedgången på 44 kg. Men det är som om att det kommer fram en liten djävul och säger:
-Nu mår du för bra, ned med dig i gropen igen. Tro inte att du är nåt.
Så nu ska jag ta mig igenom detta också och se vad det här för med sig.
Jag tror ju att allt har en mening men att det tar tid innan det visar sig, ibland åratal.
Emellanåt så tänker jag nu...det är ju bara ett brutet ben..tänk på de som har det värre och de finns mängder av dem.
-Nu mår du för bra, ned med dig i gropen igen. Tro inte att du är nåt.
Så nu ska jag ta mig igenom detta också och se vad det här för med sig.
Jag tror ju att allt har en mening men att det tar tid innan det visar sig, ibland åratal.
Emellanåt så tänker jag nu...det är ju bara ett brutet ben..tänk på de som har det värre och de finns mängder av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar