Jag skrev dagbok varje dag hela resan och jag har dem kvar. Nu tänker jag inte berätta allt, det vore för tråkigt och för mycket för alla. Vissa delar är dessutom censurerade.
I alla fall hade vi bestämt att vi skulle ut på en liten turné. Våra föräldrar var ju inte så väldigt roade. Vi köpte sovsäck, ryggsäck och diverse....
Dag 1 (24/6-71)
Vi startade från Östersund i Jämtland och tog oss till Jönköping på en dag. Det var inte så illa.
Dag 2
Från Jönköping tog vi oss till Travemunde. Vi hade tur och fick lifta med långåkare. I Travemunde tältade vi på Priwall. Regnet hällde ned och vi hade slagit upp tältet i en liten grop så det blev ju helt blött. Vi bodde i en liten bäck! Vi satt under tak ´på campingen hela dan och drack pulverkakao.Vi blev inbjudna till campingvakten och hans fru. De bjöd på mat för de tyckte synd om oss.
På kvällen slet vi oss loss från gyttjan och gick på disco inne i "stan". Vi blev kvar i Travemunde några dagar.
En kväll när jag gick ensam hem från discot genom en stor park så kände jag att någon förföljde mig. Såg mig om och där gick en man 20 meter bakom mig och han flåsade högljutt. Jag tackar min kondition och löpförmåga. Jag sprang som en tok i 500-600 meter till campingen. Jag hörde hur han hängde på men han kom inte ikapp och när jag slängde mig in i tältet inne på campingen så hade jag blivit fri honom. Inte kul!
Eter Travemunde fick vi lift hela vägen till Heidelberg med en bil. Där träffade vi tre killar från Schweiz som vi slog följe med en bit på vägen.
Måndag den 5/7 (Heidelberg)
Vaknade av att det var hett som i en bakung i tältet. Där började vår riktiga resa. Hett, hett, hett.
Vi släpade oss ut ur tältet när solen gick upp och somnade igen utanför.....
Vi fortsatte till St Anton där vi slog upp tältet vid en liten bäck. Vår frukost bestod ofta av vatten. vitt bröd och smältost. Väl där gick vi på en liten upptäcktsfärd och det jag såg tog andan ur mig.
På en cykel kom en av Schweiz störtloppsåkare. Den häcken var något extra.
Från 14/7 och framåt...
Tog oss till Mittenwald som ligger i södra Bayern. Vi hade blivit lite snåla så vi ville inte slå upp tältet på en camping. Vi hittade en underbar plats vid floden Isar som rinner ned från Alperna. ISKALLT vatten
På eftermiddagen var vi inne i byn och såg oss omkring. Vi besökte en Bierstube med lite "joddlarmusik" och tog en öl. På vägen "hem" tog vi en Currywurst innan vi skulle sova i tältet ute i mitt i "ingenstans". Vi somnade till flodens brusande och vaknade med magknip mitt i natten.
Vi rusade båda ut ur tältet: Magsjuka. Min kompis gick nedstöms och jag uppstöms. Vi spydde och allt annat i två dygn. Det blev lite jobbigt. Det vi längtade efter var en riktig toalett och inte sitta ute i buskarna vid en iskall flod. Gissa om det var kallt när vi skulle "bada". En morgon när det var kris så tog det tid att ta sig ur tältet och det ska jag säga: Det var inte kul. Men när jag stod vid floden och tvättade min jeans såg jag att min väninnas jeans redan hängde på ett par grenar. Kände mig genast bättre till mods. Höll på att svimma ett antal gånger när jag tvättade jeansen. Man är inte så kaxig när man blir matförgiftad....
Eter fem dagar i tälten kunde vi börja tänka på att förflytta oss igen. Men vi var så svaga att benen skakade. Utan riktig mat i fem dar.
23/7 och framåt.........
Från Mittenwald till Salzburg. Vi fick lift med två Amerikanska killar, Michael och Harry, i en Volkswagenbuss till Wien.
Skam att säga sov vi på deras liggplatser hela vägen.....
26/7 --5/8
Wien. Efter 10 dagar i Wien tyckte vi att vi sett det mesta. Vi drack vitt vin i Grinzing så det rann ur öronen. Det värsta var att det inte kändes när vi satt ner. Men, PANG, när vi reste oss från stolen slog vinet till med full kraft. Vi var helt enkelt aspackade. Dan efter vaknade med en otrolig huvudvärk och beslöt oss för att lära av det misstaget. (Har dessvärre gjort om det på samma ställe många, många år senare, hade tydligen inte lärt mig något trots allt).
Första dan åkte vi in till centrum och vandrade omkring hela dan.
När vi skulle tillbaka till campingen beslöt vi oss för att gå (det kunde ju inte vara så långt). Ville ju spara 2 kronor.
Men det blev lite långt. En polisbil stannade och undrade lite. Kanske vi var några fjärilar om natten. De insåg att vi inte var det och körde oss hem till campingen.
Dagen efter besöt vi oss för att lifta vidare trots att vi träffat två underbara killar. Sånt får ju inte inverka på vår upptäcktsresa.
Nu till äventyret i Jugoslavien......................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar