lördag 4 september 2010

Europa runt del 4. Mot Italien

Vi kravlade oss ut ur majsodlingen och upp på vägen för att lifta vidare.
Vi fick lift med några geggiga italienare som ville göra en massa "kul" saker med oss. (Deras ord). Vi satt i en bil med bara två dörrar så vi kände oss lite fångad i en fälla.

Vi tänkte: NÄ, INTE NU IGEN!!!

Vi beslöt med en tyst överenskommelse med en blick vilken strategi vi skulle ha. Tack och lov kunde vi italienska.
Så vi sa: Ja, naturligtvis ska vi ha väldigt kul och vi ser fram emot att åka till ert hyrda rum för att umgås lite mera. Men först måste vi....Så vi berättade att vi måste in till polisen i Rijeka för att få en stämpel i det provisoriska pass vi fått. Och passet hade vi i ryggsäcken i bagaget.
De tyckte att det verkade OK. Så vi tog ut våra ryggsäckar ur deras bagage utanför polisstaionen i Rijeka . Sen sa vi --Bye,bye... Up yours...
Inte glada så var väl uttrycket i deras ansikten. Men vi var fria.
Vi kom till Trieste på eftermiddagen. Äntligen Italien!!! Nu skulle vi "bara" ta oss till Rom och ambassaden..
De som vi liftade med till Trieste kom med frukost till oss på morgonen, cigaretter och pengar.

Lycka till, sa de.

Vi liftade vidare och problemen hade inte tagit slut.....................
Vi fick lift med ett par urtrevliga män som skulle till Via Reggio. Vi blev hembjudna till dem och de skulle ha en fest på kvällen som vi var välkomna att var med på. Har vi inte lärt oss något????
Festen var väl trevlig i och för sig men vi var tvugna att fly genom badrumsfönstret. Karlar!!!
Gick bra och vi fortsatt mot målet ROMA.
Vid sextiden på kvällen den 15/8 var vi äntligen framme i Rom.

Vi åkte direkt till ambassaden dan därpå. Inga pengar fanns. Vi hade inte många lire kvar.
Tack och lov hade jag ju min pojkvän i Rom sedan flera år. Han ställde upp och hjälpte oss.
Vi tog in på campingen i Rom utan tält men det funkade.'

Den 16/8

Jag ringde till Maurizio och talade om att jag var i stan, efter ett helt år borta. Vi träffades vid Piazza (Esedra) Repubblica (gammalt namn). Där stod han och jag blev lugn och lycklig. Äntligen hemma.

Vi åkte hem till hans lägenhet. Där hade han samlat en massa vänner (även våra) till en fest för att vi kommit tillbaka. Gulligt.

Vi lagade spaghetti och åt. Kopplade av och pratade om allt och inget. Vi åkte ut och tog en glass på Giolitti.



Från aftonbladet:



Startade redan 1890
Sagan började 1890 när Giuseppe och Bernardina Giolitti öppnade en mejeributik som sålde alla slags mjölkprodukter. Mormor Bernardina fick en snilleblixt en dag och satte åtta av sina barnbarn kring ett bord utanför affären med varsin skål glass. Där satt de som levande reklampelare – och succén var ett faktum.
Viss anpassning till tidens gång har man fått finna sig i – all grädde är numera pastöriserad – men nymodigheter som konserveringsmedel kommer aldrig att komma i närheten av glassen.
Glassbarer finns det förstås gott om i Rom. Men Giolitti kan skryta med att både ha egen tillverkning och ett par egna glassorter. Från början fanns det fem sorter, i dag har utbudet vuxit till 60 smaker.




Jag bodde hos Maurizio nästan hela tiden i Rom. Han pluggade till läkare. Jag flyttade in hos några svenska tjejer efter en tid för att han skulle kunna ägna sig åt sina studier. Dessutom bodde han långt utanför Rom nära EUR. Jag föredrog city.

Vi upplevde Rom. Vi var överallt och ingenstans. När jag såg Campidoglio blev jag "frälst". Dvs Romfrälst. En sån underbar plats.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar