Jag raderade den. Skulle kanske inte gjort det. Tänkte...vem är jag som sitter hemma i Sverige och har funderingar...
Så nu försöker jag igen med mina tankar.
Jag har själv vistas mycket utomlands och haft förhållanden med ett par män av olika nationaliteter tills jag hittade min SUPERMAN hemma. Den italienare som jag umgicks med hade ett stort kontrollbehov som jag till slut inte kunde acceptera. Vart har du varit? Varför då? Hur länge var du där och varför går du alltid dit?
Ska man dessutom jobba i ett annat land och bygga upp något eget så vill det till att man är uthållig. Man kan lära sig att leva med en hel del som vi då tycker är konstigt och irrationellt, både i sättet de jobbar på och deras tankesätt. Men för den skull behöver man inte acceptera det. Det vore att bli någon man inte är. Dessutom ska man skaffa ett kontaktnät och då vill det till att man kan vara smidig och vara situationsanpassad.
Att bo i ett annat land enbart som hemmafru/sambo är inte riktigt samma sak som att jobba i landet.
Att skapa kontakter i en helt annan kultur är inte det lättaste. Och som jag ser det behöver man inte alls acceptera allt, men det går att lära sig leva med det.
Själv så gillar jag den italienska mentaliteten, men jag skulle inte klara av att arbeta där. Det är alldeles för mycket som de gör så omständigt och krånglar till den allra enklaste sak.
Nu har jag funderat igen..det kanske inte blev exakt som inlägget jag raderade men grunden är densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar