Det har snart gått tre månader sedan min mamma dog. Jag tänker mer och mer på henne och jag känner mer saknad ju längre tiden har gått. Jag har alltid ringt till henne var och varannan dag och pratat om vad som hänt de senaste dagarna.
Nu när jag tänker att jag vill ringa mamma och prata om det som händer så finns hon inte mer. Det är tungt!
Nu är både pappa och mamma borta och jag saknar dem enormt. Tänker även mer och mer på mormor och särskilt morfar som har varit min förebild i livet. Min morfar var född i slutet av 1890-talet och såldes, när han var barn, på auktion till lägstbjudande!!!! Han var rallare i början av 1900-talet och sedan sågverksarbetare. Han satt även i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.
Min mormor var "piga" på olika gårdar och passade upp på s.k "fint" folk.
Jag har tänkt att börja släktforska men jag kommer aldrig igång.
På min pappas sida är släktforskning redan gjort och de kom fram till att vi kom från Grekland. Eller var det Valloner från Belgien? Kommer inte riktigt ihåg
Min pappa hade 10 syskon och idag är det bara en som lever. Han var yngst och dog när han bara var 67 år.
Det är en av anledningarna till att jag (vi) prioriterar resande och det vi vill göra. Det kan hända vad som helst när som helst.
Just nu känns det som om att våra vänner/bekanta dör som flugor.
Livet är för kort för att slösas bort på en massa oväsentligheter!
Min mans föräldrar lever fortfarande och de närmar sig 90.
Nu när jag tänker att jag vill ringa mamma och prata om det som händer så finns hon inte mer. Det är tungt!
Nu är både pappa och mamma borta och jag saknar dem enormt. Tänker även mer och mer på mormor och särskilt morfar som har varit min förebild i livet. Min morfar var född i slutet av 1890-talet och såldes, när han var barn, på auktion till lägstbjudande!!!! Han var rallare i början av 1900-talet och sedan sågverksarbetare. Han satt även i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.
Min mormor var "piga" på olika gårdar och passade upp på s.k "fint" folk.
Jag har tänkt att börja släktforska men jag kommer aldrig igång.
På min pappas sida är släktforskning redan gjort och de kom fram till att vi kom från Grekland. Eller var det Valloner från Belgien? Kommer inte riktigt ihåg
Min pappa hade 10 syskon och idag är det bara en som lever. Han var yngst och dog när han bara var 67 år.
Det är en av anledningarna till att jag (vi) prioriterar resande och det vi vill göra. Det kan hända vad som helst när som helst.
Just nu känns det som om att våra vänner/bekanta dör som flugor.
Livet är för kort för att slösas bort på en massa oväsentligheter!
Min mans föräldrar lever fortfarande och de närmar sig 90.
Du gör helt rätt! Jag säger till alla att de ska leva NU... Själv hade jag då inte tänkt mig att vara sjukpensionär vid 37 och beroende av hemtjänst, jag som skulle resa och ha det gött... Så njut och lev livet! Jag försöker men det är inte lika lätt längre... KRAM!
SvaraRadera