Onsdag natt

för en och halv vecka sedan ringer telefonen halv fyra.

Jag studsade ur sängen eftersom jag ändå låg vaken.
-Vem är det nu då som det har hänt något med, det var den enda tanken.
När jag såg att det var min mammas nummer blev jag iskall.
Det var sköterskan på äldreboendet.
-Din mamma har ramlat och brutit lårbenshalsen.
Tack och lov, jag trodde det var slut.

Men nu har det har det gått snart två veckor. Hon är opererad och tillbaka till äldreboendet.
Hon är 87 år och har väldigt ont. Att komma tillbaka efter det här blir nog nästan omöjligt. Hon hade ju inga benmuskler innan och nu lär de ju försvinna alldeles.
Det är inte kul att bo 65 mil bort och vara enda barnet.