Det har snart gått två år sedan min olycka, där jag pajade axeln (som gick ur led och jag fick 5-6 frakturer på axelkulan som inte gick att "laga").
Fick en ny kula och jag skulle träna för att få upp rörligheten. Sex veckor i mitella där jag inte fick röra armen för att övergå till att träna, det har varit tungt.
Nu har jag tagit tag i det på allvar. Känner att det blir bättre och bättre ju mer jag tränar. Problemet är att jag får inte, enligt sjukgymnasten, höja axeln. Jag kompenserar det orörliga med att ta i med axeln uppåt och det blir inte bra. Jobbar på det hela men det är inte så lätt. Ska tänka på det hela tiden.....
Efter väggen och olyckan har jag äntligen förstått vad som är viktigt:
Hälsan.
Hàller med! Dàrfòr flyttade jag.
SvaraRadera