Vår fantastiska tolk, Monika Marta, lyckades till slut luska ut att en tjänsteman i alla fall var i tjänst. Vi satt där och väntade en halvtimma eller nåt liknande.
Så, äntligen fick vi komma in och han stämplade en massa papper. Då var det klart och nu var det bara att vänta på vigseln.
Monika frågade om vi inte ville ha en brudbukett, som jag inte hade reflekterat över. Vi gick ned till Tibern där det fanns en masssa blomstånd och vi pusslade ihop en bukett som hon i kiosken band ihop väldigt varckert.
Sen var det dax för en paus i trappan upp till Campidoglio. Monika tog en Campari med soda men vi var så nervösa att vi inte vågade ens den promillen av sprit. Vi tog varsin espresso.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar