Så hittade de oss där vi stod helt bortkomna. Vi gick till deras Volkswagenbuss som skulle ta oss till Brooklyn.
-Lås dörrarna, uppmande de oss.
-?????????
-Ja, vi kan bli rånade när vi står och väntar vid rött ljus.
-??????????
Vi kom ju från Jämtland, där det var lugnt och inga rånade oss framför rött ljus (som om det skulle finnas signaler).
Vi trodde ett tag att de bodde i bussen. Så uppgivna var vi och så stökig var bussen.
De bodde på Rutland Road (hur jag nu kan komma ihåg det?) och det var ett, i våra ögon, en ruffig gata. Skräpigt och soptunnorna var utvälta, gatstolparna lutade åt alla håll.
Vi kom upp till lägenheten som var rena hippie-lyan. Vi var ordentligt trötta efter ett dygn på bussen (tror jag det var).
Sova, nej, nu skulle det umgås och pratas. De hade bjudit upp vänner som ville träffa oss.
Snällt...
Då fick vi syn på idolbilden på väggen:
Mördaren Mason. (Han som mördade Sharon Tate, bla, som var en Hollywoodstjärna.)
Det gick, milt sagt, rysningar upp och ned för ryggen......
Sedan tände de på........................!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar