Egentligen började det för ganska länge sedan skulle jag tro! Jag har ju alltid haft höga krav på mig själv. Genom åren har jag haft femtioelva chefer. Räknad att under tiden på ett företag så fick jag en ny chef var sjätte månad. Då var det att anpassa sig efter en ny kvast som skulle komma in och sopa.... Uppriktigt sagt: det var inte kul.
Sedan kom ett nytt jobb och en chef som jag som vars kvast jag inte gillade, milt uttryckt.
Nytt jobb efter några år... äntligen hade jag hittat hem..Sedan kom ny chef och nya kvastar, sedan gick det käpprätt åt helvete....Då hade det gått drygt tio år.
Allt hos mig slutade fungera... Det var tämligen kusligt. Det hände att när jag satt och körde bil någonstans så kom jag inte ihåg vart jag skulle. Kom jag ihåg vart jag skulle så kom så jag inte ihåg vägen dit, fast jag kört där i 15 år. Det var likadant på jobbet. Jag gjorde massor av fel och jag var helt medveten om det. Jag kollade allt jag gjorde minst tre gånger och trots det gjorde jag fel. Allt tog så lång tid när jag skulle göra en "liten" sak. Det innebar att jag jobbade över alltmer och det innebar att ingenting fungerade längre. Ekorrhjulet snurrade på....
Till slut brast allt och jag fick, som jag tidigare sagt, en hjärtinfarkt som jag trodde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar